Diabetes i familjen

Sjukdomen diabetes är Clara Jängnemyr väl bekant med. Inte därför att hon själv har den, utan för att hon har växt upp sida vid sida med sin syster Emelie som är diabetiker. Clara behöver inte ta några sprutor och hennes humör påverkas inte av känningar, men hon har fått se mycket och blivit påverkad av att leva så nära sin syster. 

När Emelie var två år lades hon in på sjukhus efter att hennes föräldrar förstått att det var något som inte stod rätt till. Clara var då fem år och förstod inte allvaret i vad som hände med sin lillasyster.

– Jag minns att hon fick titta på Bambi och verkade ha det väldigt skönt. Jag var avundsjuk och min högsta dröm var att också få sova över på sjukhus och få den servicen, berättar Clara och skrattar till.

Orättvisa bråk

Under uppväxten kunde det vara tufft att bråka med Emelie. För Clara kändes det som att Emelie alltid fick rätten på sin sida för att hon hade diabetes. Om hon var arg var det ofta för att hon hade lågt blodsocker, men när Clara var arg och gjorde något dumt mot sin syster fick hon stå för det. Hon kunde inte skylla på diabetesen.

– Antingen var bråken mitt fel eller så var Emelie låg. Hon kom liksom lite undan med saker kändes det som.

Clara upplever att deras föräldrar tagit väldigt mycket ansvar för Emelies diabetes och varit överbeskyddande. Hon tror att det på senare år har påverkat Claras sätt att agera kring sjukdomen, då hon inte helt litar på att Emelie har full koll själv.

– Jag kan fråga om hon är låg ibland, fast hon hatar att få den frågan.

Medvetslös på Island

Emelies nervsystem har påverkats av hennes diabetes genom åren och nu för tiden känner hon därför inte alltid när hon blir för låg. Det har resulterat i att hon blivit medvetslös vid några tillfällen. Efter att ha varit med vid ett par av Emelies svåra känningar har Claras bild av diabetes förändrats en del.

År 2014 var var systrarna tillsammans med sina föräldrar på Island. Clara och Emelie sov i en dubbelsäng och Clara vaknade en natt av att Emelie slog mot henne.

– Jag trodde att hon hade en mardröm, så jag försökte väcka henne. Men hon var helt stel i kroppen.

När Clara tände lampan såg hon att Emelie låg med öppna ögon och att bara ögonvitorna syntes. Hon låg och krampade och Clara fick panik och tänkte att ”nu kommer hon att dö”.

Hon fann sig ändå i situationen och ringde efter en ambulans. Föräldrarna vaknade och började ge Emelie socker. Clara gick då ner till receptionen och väntade där.

– Det är så jobbigt att se det hända med någon man tycker om. När det hände en bekant till mig sa jag direkt vad alla skulle göra som var med. Då hade jag ett helt annat lugn. Men när det var Emelie så kunde jag inte vara kvar där uppe. Jag satt bara och grät.

När Emelie väl hade vaknat efter att ambulansen kommit så satt hon och åt yoghurt och det gick runt 30 minuter innan hon blev närvarande.

– Då var hon helt snurrig och trodde att hon var i Tyskland och hon mindes ingenting från vad vi hade gjort dagen innan.

Diabeteshund skulle stilla oron

Även om Clara inte varit med vid senare tillfällen då Emelie blivit medvetslös, så har det ändå hänt runt fem gånger till efteråt.

– Jag tror att alla i familjen har förändrat sin syn lite på diabetesen efter det där. Jag kan också känna en oro över komplikationer som kan bli på grund av diabetesen nu. Och över  att det skulle kunna bli livsfara om hon inte märker att hon är låg och ligger hemma ensam.

– Jag skulle tycka det vara skönt om hon fick en diabeteshund som kunde hjälpa henne, då skulle man inte behöva vara så orolig.